Rindells backstugemuseum

Under 1900-talets början var Rusko en landsbygdsort med 750 invånare som varken hade herrgårdar eller industri att tala om. Här levde man enligt årstiderna som styrde jordbruk och boskapsskötsel. Nyheter om vad som hände i riket fick man per telefon och genom tidningarna, det vill säga Uusi Aura, Turun Sanomat och Turun Päivälehti. Vägen till den närmaste staden Åbo gick via S:t Marie.

År 1917 var en orolig och osäker tid, men under detta år hade Rusko ännu varken något rött garde eller någon skyddskår. Tillståndet i landet återspeglades ändå också här, till exempel då kommunen påbörjade rekvirering av hästar och arbetskraft för militära ändamål och befästningsarbeten i Helsingforstrakten.

I närheten av Rusko kyrka, bakom begravningsplatsen, ligger Rindells backstuga. Den har stått där sedan 1700-talet, men närmare uppgifter har vi först efter att Matti Rindell flyttade in i stugan som fyraåring år 1861.

Matti Rindell flyttade från Reso till Rusko tillsammans med sin mor och styvfar. Styvfadern var skomakarmästare till yrket och Matti följde i hans fotspår.

Matti gifte sig sedermera med Emerentia (Emma) Lindholm och de bodde kvar i backstugan med sina sex barn. Matti utövade först sitt skomakaryrke genom att färdas mellan hushållen i Rusko, men senare hade han en egen skomakarverkstad bakom farstun samt till och med ett par lärlingar. Torpet arrenderades av Nissis gård mot sex dagsverken.

Efter att familjefadern avlidit år 1912 fick man sin försörjning av potatislandet, korna, grisarna och hönsen.

Därtill idkade man brödhandel i boden. Emmas syster arbetade som bagare i Reso och dit åkte man varje lördag för att hämta en last bröd som skulle säljas till kyrkobesökarna efter gudstjänsten. I utbudet fanns örfilar, blandbröd, små rågbröd, skorpor och pepparkakor. Till Valborg bryggdes en tunna mjöd och mjödet såldes till ungdomarna från farstun.

Backstugan bestod av stugan, en kammare, skomakarverkstaden, tamburen och salen. I stugans tak hängde brödstänger och i hörnet stod spishällen med sin bakugn. Vid dörröppningen stod en vattenså och en slaskhink. Kvällstid gav oljelamporna ljus. Växter som balsaminer, kaktusar, asparagus, aralia och fikusar prydde stugan och skapade trivsel.

Så länge barnen ännu var hemma tillbringades vardagarna i allmänhet i stugan. Man vävde mattor, bakade, åt och sov. Utöver familjen bodde dessutom farmor och emellanåt mormor i backstugan.

I kammaren fanns en kakelugn och en klaffbyrå där man förvarade de värdefullaste pappren. Vid fönstret stod en symaskin. Salen lämnades oftast ouppvärmd och användes sällan.

Till gården hörde en bod där man förvarade sädeslårarna och kärlet för svinkött. Barnen tog sig upp på bodens vind för att söka skydd och komma undan åskan. Bakom boden fanns ett uthus. I ladan fanns två kor och en svinstia med grisar. På gården fanns också en bikupa och honungen gav extrainkomster. På gården växte en rönn, en syren och ett äppelträd. Längre bort låg örtagården och potatislandet.

År 1917, då Finland blev självständigt, bodde Emma, som nu blivit änka, i Rindells backstuga. Emma Rindell var 57 år gammal och hennes man, skomakaren Matti Rindell, hade dött fem år tidigare. Svärmodern, som bodde tillsammans med dem, hade avlidit föregående år. Två söner hade lämnat hemmet år 1915 och åkt till Amerika. Naima gick på handelsskola, var gift och jobbade som butiksbiträde i Åbo. Aarne utbildade sig till lärare och Elli studerade vid handelsinstitutet medan Niilo gick i teknisk skola för att bli maskinmästare.

Medan man på nationell nivå sökte efter en lösning för Finlands självständighetsblivande, förde änkan Emma ett vanligt vardagsliv i backstugan. Hon skötte om sina djur och sålde lite bröd på helgdagarna för att klara livhanken. Barnen hade begett sig ut i världen, en del till Åbo för att arbeta eller studera och två över Atlanten i hopp om ett bättre liv. Emmas dagar i stugans hägn förflöt i lugn takt. Genom sina grannar hörde hon om vad som hände ute i stora världen och emellanåt avbröts vardagslunken då barnen som bodde i trakten kom på besök för att hälsa på sin mor och mormor.