Virmo prästgård

Släkten Törrönen donerade år 2015 kontraktsprost Frans Wilho Sipiläs salsmöblemang från Virmo prästgård till Virmo kommuns museibyrå. Sipilä var Virmos kyrkoherde 1902–1917. Prästgårdens salsinteriör kommer att vara det centrala inslaget i Virmos utställning under Finlands självständighets jubileumsår. Runt möblemanget byggs en tidsbild upp. I prästgårdssalen begrundas bland annat språkfrågan, politiken, utbildningen, den tekniska utvecklingen samt trafikförhållanden, homeopati och konst. Utställningen i Virmo gamla samskola är ett samarbete mellan Virmo kommuns kulturbyrå och Wirmo-Seura rf.

Kyrkoherde F.W. Sipilä

På Virmo församlings begäran sattes Brändös kyrkoherde F.W. Sipilä på fjärde kandidatplats i Virmos kyrkoherdeval år 1901. Sipilä hade nämligen tillfälligt varit predikant i Virmo år 1887 och uppenbarligen gjort ett gott intryck på församlingsmedlemmarna. På grund av detta beslut besvärade sig vissa av församlingens svenskspråkiga medlemmar till senaten. Besväret ledde dock ingen vart utan den finsksinnade Sipilä vann en jordskredsseger och valdes till Virmos nya kyrkoherde.

Ståndslantdagen hade år 1907 kommit till vägs ände. I mars hölls nya val och prosten Sipilä blev invald i Finlands första enkammarriksdag som representant för det Gammalfinska partiet. I riksdagens öppningsgudstjänst höll Sipilä altartjänst tillsammans med vicepastor A.K. Hedberg.

Järnvägsprojektet mellan Åbo och Nystad var viktigt för Sipilä och han utsågs också till ordförande i järnvägsutskottet. Sipilä tjänstgjorde emellanåt i lagutskottet och bildningsutskottet, men återvände år 1909 till järnvägsutskottet. Det trägna arbetet gav resultat och 4.11.1909 beslutade riksdagen att den så kallade ”strömmingsbanan” skulle byggas. Sipilä såg också till att Virmo telefonbolag fick sitt verksamhetstillstånd godkänt i senaten år 1907.

I sin hemkommun var Sipilä en omstridd person, trots att han på grund av sitt ämbete inte deltog i det kommunala beslutsfattandet. Det enda undantaget utgjordes av skolornas direktioner och han hann medverka i samtliga Virmos folkskoledirektioner. Barnens skolgång låg honom särskilt varmt om hjärtat. Sipilä lyckades också av Senaten utverka ett årligt understöd på 2500 mk för den år 1908 grundade hushållsskolan.

Prosten Frans W. Sipilä fick inte se hur järnvägen som han arbetat för förverkligades och inte heller Finlands självständighetsförklaring. Han dog den 8 mars 1917 då han just inlett sin period som riksdagsledamot.

Sipiläs söner, Lauri och Sulho, var konstnärligt begåvade. Sulho, som gjorde sitt livsverk som officer i flottan, var tillsammans med sin fru Greta Hällfors-Sipilä en av vårt lands främsta modernister. Lauri i sin tur studerade till arkitekt och har satt sin prägel på många offentliga byggnader i Åbotrakten.